Mikael – om människa och artefakt

Det här är en övergripande diskussion kring värdeskapande med Webb 2.0.

Själva värdeskapandet är en symbios där den ena parten inte kan ”överutnyttja” situationen utan att själv ta skada. Ett exempel på detta är Facebooks image som i alla fall fått sig en liten törn av sina experiment med publiceringsinställningar och tredjepartsdelning av användarnas data. Förtroende är ett viktigt kapital att förvalta i Webb 2.0. På samma sätt kan en användare på Facebook ”spamma sig omöjlig” gentemot sin umgängeskrets.

Utan människor skulle inte kommunikationsteknikens utveckling och de funktionsrika gränssnitten funnits så dessa är underordnade de sociala inslagen tycker jag. Den viktigaste komponenten för värdeskapande enligt Webb 2.0 är därför det aktiva deltagandet från de enskilda användarna. Tekniken ser jag som den trögrörliga delen av Webb 2.0.

Den sociala kommunikationen är mer flyktig och oförutsägbar. Det är här som de mänskligt viktiga värdena finns. De digitala mäklarnas tid är här. Genom att möjliggöra informationsutbyte mellan människor lägger de grunden för gemenskap. I gemenskap med andra kan man skapa förutsättningar för ett bättre samhälle. Webb 2.0 ger oss möjligheter att tillsammans arbeta med saker som betyder något. Eller som Tim O´Reilly säger: ”Are we working on the right things?” (@ 10:10 in i filmen).

Pengavärde kan skapas genom olika affärsmodeller, men om vi ser förbi dessa värden ser jag andra långtgående och välståndsskapande värden av webb 2.0. Med mer lättillgänglig information och öppna verktyg för att utbyta samt skapa ny information ökar transparensen i samhället. I takt med att transparensen ökar kan också det demokratiska samtalet föras på ett mer tillgängligt ”digitalt torg”. De som inte är uppkopplade kan i och för sig inte effektivt delta i detta samtal.

Om vi går tillbaka till hur företag kan använda sig av Webb 2.0 för att skapa värde kan följande områden bearbetas. Först har vi informationen. Bygg upp en informationsmängd som är svår för konkurrenter att återskapa. Se till att användarna hela tiden kan bygga på informationen åt dig samtidigt som de tillgodoser sina egna behov av att dela med sig och kommunicera. På det viset behåller du lättare försprånget gentemot dina konkurrenter i fråga om informationsmängd samtidigt som dina användare får ett utbyte av din tjänst. Vi kan även kalla detta ”soft lock-in” eftersom det blir allt svårare att flytta bort från din tjänst ju mer ens data och vänner är hopkopplade. Det kan låta hårt att säga att man medvetet låser in sina användare, men användarna förstår oftast detta marknadsspel. Så länge de upplever att företaget erbjuder en bra tjänst och lyssnar på deras synpunkter har de lätt att se förbi detta. Jag tycker att Google mail är ett bra exempel när de utöver det frikostiga lagringsutrymmet även erbjuder ”mejlchatt”. Mejlen är inte längre bara mejl utan även en samtalstråd som försvinner om man flyttar till en annan mejltjänst. Ett annat exempel är återigen Google där insamlad sökdata kan användas av Google men även av den enskilde användaren för att spåra de egna sökmönstren. Ett bra exempel på transparens gentemot användaren.

På tekniksidan bör man skilja data från layout och ta vara på API-tänket. Även om man inte erbjuder den egna datan eller användarnas data till öppen användning så kan man lättare göra sin egen tjänst modulär och använda sin data på ett mer effektivt sätt. Det ger möjligheter till användaranpassning dels i form av hur innehållet kan presenteras och dels genom att öppna upp för publicering och kommunikation över fler kanaler. Resultatet är att företaget kan reagera snabbare på tekniska förändringar hos olika plattformar samt att användaren får en möjlighet att styra hur det personliga gränssnittet ska nås och se ut. Företaget har alltså större möjligheter att ”leverera” sin tjänst till den plats där användaren fysiskt och mentalt befinner sig. Till exempel kan man som användare använda mobiltelefonen för att snabbt samla in och ladda upp bilder och text när man är ute, och sedan läsa ikapp och kommunicera med vännerna hemma framför datorn där man har en större skärm och bättre översikt.

Slutligen vill jag ta upp den effekt som ”långa svansen” har. Det kan vara lättare att lönsamt bita sig fast i en liten och obskyr nisch än att försöka att tillgodose många smaker. För en webshop kan det alltså vara enklare att göra sig sökbar och att samla en engagerad skara kunder genom att begränsa sig starkt. Ett exempel skulle kunna vara att enbart leta upp dekorativa stenar från Skandinavien och bygga ett community kring detta än att erbjuda prydnadssaker för alla. Hmmm, kanske vore något att ta tag i förresten?