• Posted on 23 September, 2015 21:47

    Jag körde cirka 11 km grusväg varav ca 5 km backintervaller ikväll. Lång uppvärmning och sedan 4 ggr ”kort och lång ToR” med fokus på ökad kadens och rejäl armpendling under den långa uppförsbacken. Den korta backen var det fokus på snabba steg och ännu mer jobba med armpendlingen. Det verkar ha gett lite för trött blev jag i alla fall.

    Ikväll en blandning av långa och korta #backintervaller #löpning #påvägmotultra

    A video posted by Mikael Karlsson (@konvolut) on

    Löpning
  • Posted on 11 April, 2015 19:14

     

    Det är alltid lika roligt att se vad nytt material håller för :)

    Hur provar man bäst ett par nya trailskor? Självklart springer man rakt ut i skogen med dem. Det som från början var tänkt som en lugn asfaltstur på fredagkvällen blev istället ett rejält fälttest för mina nya Merrell Bare Access Trail.

    Trailskon har 0 mm drop och 8 mm dämpning. Total sulhöjd är 15 mm. Efter någon km uppvärmning på asfalt vek jag av rakt in i skogen.

    Det var en överväxt skogsväg med vass sprängsten här och där. Första känslan var att skon kändes följsam och mjuk i kontakten med underlaget. På ett längre parti med mjuk grön mossa sjönk fötterna ned djupt, men jag kunde ändå känna de små variationerna därunder. Bara för att prova hur det kändes sprang jag (försiktigt) rakt över de små vassa sprängstenarna och flisorna. Stenarna kändes tydligt under sulorna men det gjorde aldrig ont eller kändes obehagligt. Samma sak gällde för små grenar och kvistar.

    Om jag bortser från den tjocka och våthala vitmossan så är jag nöjd med greppet. Att ta sig fram på den där vårblöta vitmossan är ju som att köra med sommardäck i snömodd – bara att ta det så lugnt det går.

    Merrell Bare Access Trail - Blöt mossa och vatten

    Merrell Bare Access Trail – Vattensamlingar var inga problem.

    Sulans mönster är ganska tätt och grunt. Det gav fint grepp på stenhällar enligt artikelbilden. Jag ville ha ett par trailskor med tätt mönster och följsam sula för att få så många kontaktpunter med underlaget som möjligt. Jag vande mig snabbt och kände att jag kunde ta mig fram där jag behövde. Plötsligt märkte jag att jag började klättra både uppför och nedför branterna utan att undra om det skulle gå vägen. Jag kom att tänka på det när jag var på väg uppför ett brant berg genom att ta spjärn mot ett träd samtidigt som jag bit för bit flyttade fotgreppet uppåt längs berget :)

    Skorna finns med Gore-Tex också men det skulle aldrig funka för mig där jag brukar springa. Vid ett och annat tillfälle var jag djupt nere i blötmossan med skorna så sumpvattnet skulle bara ligga och skvalpa inne i skorna. Då är det ju extra bra att skorna fungerar att tvätta i maskin :) De är föredömligt formbara/vridbara och torkar just nu på elementet här hemma.

    Jag har köpt en halv storlek större än normalt och det var både bra och dåligt. Fördelen är att det är extra rum för framfot och tår, samtidigt känns den tighta mellanfoten luftigare. Nackdelen är att foten glider runt mer inne i skon vid sidobelastningar, vilket jag i och för sig tycker är bra eftersom vrickningsrisken därför känns som i princip obefintlig. Under premiärturen var det även premiär för ett par nya tunna kompressionsstrumpor från Seger. Eftersom strumporna har anti-blister-glid undertill så var de självklart huvudorsaken till min känsla av ökat glid inne i skon.

    Vid löpning på asfalt känns skornas avslappnade passform igen från mina superlätta och luftiga asfaltsskor Merrell Bare Access 2. Trailskons minimalt extra dämpning i jämförelse räcker för att jag bättre ska kunna variera löpsteget och ge musklerna variation vid längre rundor. Till exempel sätta i hälen oftare vid nedförslöpning. Trailskon känns underbart lätt och jag upplevde en fin närhet med underlaget.

    Rundan som helhet blev 9,5 km asfalt plus den där lilla avstickaren i skogen som tog 50 minuter. Totalt ca 2 timmars fredagsavkoppling. Så här dagen efter vet jag också om ett par nya muskler som jag tydligen inte använt tidigare.

     

    Söder om Storgöl - 2015-04-10

    Söder om Storgöl – 2015-04-10. Efter att jag tog den här bilden så sprang jag åt höger runt sjön.

     

     

    Löpning
  • Posted on 22 February, 2015 15:19
    Efter en runda på Ankarsrumsleden är det dags för persedelvård - 2015-02-22

    Efter en runda på Ankarsrumsleden är det dags för persedelvård – 2015-02-22

    Det blev 12 km på Ankarsrumsleden idag. Kuperat med mycket uppför, och tekniskt med mycket småsten, grenar och lera på sina ställen. Det blev inga bilder från själva turen. Jag hade fullt upp med att hämta andan när vi stannade till :)

    Ankarsrumsleden är en del av Tjustleden, och går genom ett vackert och varierat landskap. Det finns gott om tillfällen att stanna för att njuta. Till exempel av magnifik utsikt från 95 meters höjd för att snart springa nedåt och vidare längs med vattendrag och sjöar.

    Det var inte mycket snö kvar, och marken var inte frusen. Jag var ändå glad att jag valde de omdubbade icebugsen. Det gjorde mycket för fästet och jag kunde lita på dem fullt ut.

    Löpning
  • Posted on 8 February, 2015 23:30

    ”Toven runt” är ett populärt motionslopp för cykel vid kristi himmelfärd varje år. Starten går vid Västrums kyrka och man cyklar 12 km runt sjön Toven tillbaka till kyrkan igen.

    Jag springer Toven runt istället. Eftersom jag bor i Helgerum startar jag där Västrumsvägen svänger av mot Helgerums slott och Rumma. Under söndagens tur passade jag på att dokumentera hur banan ser ut och var man tar av vid vägskälen.

    Min tanke har länge varit att dra ihop ett gäng som springer ett eller två varv och sedan samlas för en bit mat och nördar ner sig med löpningssnack. Ett Toven RUN alltså. Banan är 12 km, så två varv blir straxt över en halvmara. Tre varv är ett rejält långpass nära inpå en mara, och fyra varv skulle ju bli en utmärkt sneakultra på nära fem mil. Om man är flera som samlas så finns gott om parkering vid kyrkan.

    Nedan finns bildgalleriet med banan för Toven RUNt 12 km, Winter Edition 2015-02-08. Jag sprang banan på straxt under två timmar, och fotade samt grundredigerade bilderna på vägen. Min egen form av intervallträning. Springa en kilometer, stanna – fota – redigera, springa en kilometer till o.s.v. Hela passet blev 14 km med 2 km transportlöpning inräknad. Bilderna på slutet är ganska mörka eftersom jag sprang från kl 15-17 och solen hann gå ned. Det gjorde att det blev ett par fina kvällsbilder också :)

    Hör av dig om du är sugen på att hänga med på ett Toven RUNt.

    Foto, Löpning