Att komma igång med löpningen igen går lättare än jag först vågade hoppas på. Idag blev det en tur på 10 km asfalt med pannlampan. Visst är det segt i backarna och de sista kilometrarna fick jag kämpa. Nu efteråt är jag mör i korsryggen och knäna. Men ändå, jag känner ju att det funkar att ”belasta systemet”. Och en hel mil redan på tredje rundan, fantastiskt skönt!

Jag mäter pulsen med min Garmin Forerunner 210 och försöker att hålla mig runt 155 bpm. Jag har tidigare kört lite enligt Maffetone och tycker att han hade en poäng i att låta pulsen styra. Stilmässigt fokuserar jag på att ta korta steg och att hålla överkroppen upprätt. Pannlampan är bra för att träna på att hålla överkroppen framåt eftersom jag direkt ser i ljuset om det börjar vagga åt sidorna.

Som sagt, skönt att vara igång igen!