Jag fick ryggskott förra veckan – med 8 veckor kvar till Stockholm Marathon 2014. Den starten kändes med en gång ganska fjärran. Men skam den som ger sig. Idag sex dagar senare var jag ute på mitt femte pass med löpträning. Totalt 13 km blev det, och korsryggen är i hyfsat skick. Lite trött i ryggmusklerna, men ingen direkt värk. Fantastiskt skönt.

“Inget riktigt ryggskott” kanske någon tänker. Men tro mig, det var ett rejält ryggskott med lumbagolutande överkropp och en lunkande, stapplande skitnödig-style när jag gick. Tänk dig lutande tornet i Pisa med kläder på. Vi var bortresta när det hände. Väl hemma på kvällen, efter 25 mil i bilen, så kunde jag knappt ta mig ut ur bilen. Vid ett tillfälle höll jag på att kissa på mig när korsryggen krampade till och bäckenet slappnade av straxt därefter.

Våga Vägra Ryggskott

Det var då jag tog beslutet – “Våga Vägra Ryggskott”. Med ett bastant grepp om två tunga väskor, för att få balans, stapplade jag in i huset och pälsade på mig ordentligt. Jag lät de tunga kängorna jag hade på mig sitta på, eftersom ett skobyte var en ren omöjlighet. Jag kunde helt enkelt inte böja mig ned och snöra av dem.

Sedan tog jag en promenad på 5 km. Först gick det myyyycket långsamt, men efter några kilometer började ryggmusklerna slappna av när jag blev varmare i kroppen. Den femte kilometern provade jag att börja jogga lite kort. Det kändes rejält i ryggen vid varje nedslag, men värken gick ganska snart över i ett lätt molande. Nu var det bra att jag tränat “framfot” det senaste halvåret.

Idag – Toven runt 13 km

Sedan den dagen har jag varit aktiv alla dagar utom en. Idag på sjätte dagen blev det totalt 13 km löpning Toven runt med upp- och nedjogg inräknat. På dagens bilder ser du de fina omgivningarna jag har möjligheten att träna i. Miljön bidrar säkert till läkningen på sitt eget sätt och vis.

Mina tidigare ryggskott har tagit runt tre veckor på sig för att sluta värka. Nu gick det alltså på sex dagar, utan smärtstillande dessutom. Att röra på sig hela tiden är tydligen jätteviktigt när man får ett “normalt” ryggskott. Gärna direkt första dagen, men försiktigt i början. Jag var denna gång säker på att det “bara” var en muskel jag sträckt, så jag var aldrig orolig för klämda nerver eller diskbråck. Då hade jag varit försiktigare.

Yess! #sthlm42k 2014 känns nåbart igen :)